Se det r vackert utanfr
snflingor faller ner
och dr
faller lika ltt
som mina ord faller
nr jag ser dej
Jag tycker inte om dig
nnu en viskning saknar ord
nnu ett fr i frusen jord
alltid detta vemod
av sanningen
varfr annars tveka
Kanske fr minnenas skull
kanske fr krleks skull
kanske fr den kyss
som aldrig lmnade min mun
Du tnjer vreden inom mej
sg vem r hon som skyddar dej
alltid denna lindans fr din skull
jag faller
om jag tvekar
Hon str vi minnenas grind
bara det vackra
slpper hon in
vemod
fr hennes hand att tveka
Jag borde sga det till dej
fr det syns ju nd
det som lpparna vgrar
i mina mrka bl
men kanske fr minnenas skull
kanske fr krleks skull
eller fr den kyss
som aldrig lmnade
min m